Val di Sole är fortfarande i sitt esse

Den italienska charmen slår igenom i Italiens kanske bästa skidområde. I Val di Sole får du gemytlig stämning och bra skidåkning. Området bjuder även på skidåkning på en glaciär och troligen norra Ita

Det är en del år sedan jag senast åkte skidor i Val di Sole. Jag har varit där två gånger och det är den första gången jag var där som jag minns bäst. Första gången hade jag precis blivit tonåring. Jag är nu i 40-årsåldern och när jag sist satte slalompjäxorna på mina skidor i området var i Passo Tonale för 12, 15 år sedan. Sedan dess har jag besökt åtskilliga europiska skidorter, huvudsakligen i Österrike, men även i Schweiz, Liechtenstein, Slovenien, Tyskland, Frankrike, Norge, Sverige, Polen, Tjeckien, Bosnien och ett par andra orter i Italien. Och låt mig bara säga det en gång för alla: Är du på jakt efter en skidort där maten är i särklass, så kan du inte komma undan Italien. De italienska pizzorna är nämligen något alldeles speciellt. Det kommer jag tillbaka till längre ner.

Få en överblick över Val di Sole

Val di Sole är ett jättestort skidområde, inte långt från Trentino i norra Italien. Sammanlagt erbjuder området inte mindre än 270 pistkilometer. Det säger sig självt att det med så många pistkilometer verkligen finns något för alla, men samtidigt säger det också att det är omöjligt att hinna med alla pisterna i området på bara en veckas skidsemester. Det är därför en bra idé att på förhand få någorlunda överblick över området och sedan välja ut några pister som verkligen ska kryssas av och sedan några ”kanske”-pister, om de första pisterna har klarats av fortare än beräknat. ??Jag minns Passo Tonale som ett ganska bra ställe från den gången jag var tonåring. Det var här jag lärde mig att hoppa ”flyghopp” som vi kallade det på den tiden, idag är det väl snarare freestyle det heter. Sedan dess har jag blivit mer stelbent och nästan dubbelt så tung, så i dag skulle jag inte tycka att det var särskilt njutningsbart att prova på att flyghoppa. Det låter jag min elvaåriga son och bonusdotter syssla med istället.

Det finns många grymt bra pister att slå sig loss på

Glaciären lockar

Passo Tonale finns därför på min ”ska kryssas av”-lista när jag nu är på ett tredagars återbesök i Val di Sole. Det är inte mycket jag kommer ihåg från min unga tonår, men jag minns framförallt att det var här jag åkte skidor på en glaciär för första gången. Det där med att åka skidor rakt ovanpå isen var en häftig upplevelse och även om det har blivit åtskilliga glaciär-åk sedan dess, är det skidåken på Presena-glaciären jag, som något av det första, tänker tillbaka på varje gång någon frågar mig hur det är att åka skidor på en glaciär. Och nu när jag står vid liften i Passo Tonale är det som om jag är mitt tonårsjag som ska upp på glaciären för första gången. Nervositeten finns dock inte längre. Det har nog – utan att låta allt för självsäker – bara blivit rutin, men det är så många bra minnen som kommer fram att jag nästan får en glädjetår eller två i ögat.

Oavsett väder är det alltid grymt bra skidåkning på Presena-glaciären

Bara ett åk till

Jag ska säga det med detsamma. Även om det är dimma och dålig sikt på en stor del av turen så är Presena-glaciären fortfarande något helt speciellt. Den börjar i 3 000 meters höjd och det betyder något att vara lite högre upp än de flesta andra pister. Den första pisten är världsklassig och även om sikten är dålig på grund av dimma är jag aldrig i tvivel om var jag är någonstans och det trots att det här nästan inte finns andra skidåkare. Här är helt vindstilla, och efter en kort paus är jag återigen på en liten nostalgitripp. Var det inte här jag trynade han den där högröstade tysken? Eller var det kanske den där svensken som trodde att han var en ny Ingemar Stenmark? När jag är nere igen bestämmer jag mig för att ta ett nytt åk på glaciären även om sikten är dålig. Men när jag kommer upp igen är dimman borta och jag har världens finaste utsikt över dalen.

I bra väder är det storslagen utsikt från toppen av Presena-glaciären

Pister i världsklass

Själva Passo Tonale (1 884 meters höjd), som ligger på den andra sidan av Presena-glaciären, bjuder på 120 pistkilometer i absolut världsklass. Här finns i stort sett bara röda pister, och det känns verkligen som om nästa pist blir ännu bättre än den jag just har lämnat. Själva liftsystemet i Passo Tonale är kanske inte det mest moderna, men det känns liksom som att det är strunt samma eftersom kvaliteten av pisterna uppväger det som kanske saknas med liftarna. I Passo Tonale finns det dessutom en ganska häftig funpark där de unga från bygden försöker överträffa varandra med grymt coola trick på skidor och snowboard.

Pisterna står alltid knivskarpa

I Michael Schumachers fotspår

Är du mer till en modern infrastruktur, så är det Madonna di Campiglio du ska besöka. Här har man investerat i framtiden med nya snabba liftar, så även om det är många skidåkare på de 120 pistkilometerna så är väntetiden vid liftarna inte så lång. Inte heller trots att det är här de kända och coola italienarna åker skidor. Visste du förresten att det är här den legendariska tyska racerföraren Michael Schumacher har fått en svart pist uppkallad efter sig? Michael Schumacher Streif heter pisten som är svart. Det sägs att “Schumi”, innan han skadade sig under en skidsemester i Frankrike, tog sin egen Streif här i Madonna di Campiglio raka spåret ner utan en enda sväng. Bara för att han kunde.

Michael Schumacher Streif hittar du i Madonna di Campiglio

Här är favoritområdet

Om jag ska nämna ett favoritområde i Val di Sole, så är det utan tvekan Folgarida-Marilleva. Det ligger i förlängning av Madonna di Campiglio och är ett område som både är mysigt och ger utmaningar. Det kan hända att det bara är 62 pistkilometer, men det är till exempel här som du kan prova den svarta pisten ”The Little Grizzly”. Pisten är egentligen endast 810 meter lång, och det är ju ingen match för en skidåkare. ”Problemet” är bara att pisten har en lutning på 70 % vilket gör den till en av Italiens mest hisnande officiella pister. Det kan hända att det kittlar lite i magen innan du ger dig ut på Grizzly-pisten, men så snart du är ute på pisten känns den som vilken som helst svart pist. Kom ihåg att stanna upp när du har kommit nerför pisten och titta upp på den medan du ropar: ”Fan, jag klarade det!” Det ger en grymt bra känsla resten av dagen.

The Little Grizzly har en lutning på 70 % och är därför en av Italiens brantaste pister

Glöm inte pizzan i Pejo

Ett annat område du inte får missa när du besöker Val di Sole är Pejo. Det ligger i 3 000 meters höjd och om det är bra väder har du världens vackraste utsikt härifrån. Se fram emot en åtta kilometer lång pist som du, om du har bra kondition, bör ta i ett. Det ger den ultimata frihetskänslan bara att åka den ena kilometern efter den andra, så att du med gott samvete kan besöka norra Italiens kanske bästa pizzeria, som heter Pizzeria Il Cantuccio del Gusto, och som liger i tätorten Pejo. Den ligger i själva verket precis vid foten av den åtta kilometer långa pisten och bjuder på goda stenugnsbakade pizzor, men även allt möjligt annat från det italienska köket och här är det svårt att välja bland allt gott på menyn. Du måste bara lova mig en sak; att du smakar restaurangens pizza minst en gången på din skidsemester om du tittar förbi Pejo. Och bara vänta och se; du kommer utan tvekan hit igen.