Offpist-Roadtrip i Kanada

Om man är intresserad av offpist och pudersnö stöter man snabbt på begreppet champagnepuder och av just den anledningen har en tur till Kanada stått högt på vår önskelista i många år. Resan inkluderade en roadtrip på 1400 km, fyra olika skidorter, en dag med heliski, nya vänner och en massa minnen för livet.

Men varför ska man flyga över Atlanten och köra mer än 1400 km i bil för att åka skidor i små skidområden med långsamma liftar och få men dåligt preparerade pister?

45 timmars transport med tåg, flyg och bil för 9 dagars skidåkning låter galet. Särskilt med tanke på att du med ungefär hälften av transporttiden kan ha en veckas skidsemester i Alperna - där skidområdena objektivt sett är bättre. Men snön spelar en viktig roll på våra skidresor, framför allt om du vill åka offpist. 

Snön är alltså den viktigaste orsaken till vår långa resa. Men vad är egentligen champagnepuder och hittade vi vad vi letade efter? Champagnepuder är en term för kvaliteten på nysnö som är extremt torr, lätt och fluffig. Det ger en fantastiskt lätt känsla och snön virvlar upp runt dig och blir hängande i luften som en lång svans. 

Kvaliteten i kombination med mängden snö och kalla temperaturer innebär att antalet puderdagar är större i Kanada än i Europa. En av de gemensamma nämnarna för de fyra skidområdena vi besökte är att de får i genomsnitt mer än 10 meter snö per år. På vår resa låg områdena lite efter sin normala nederbörd, så tyvärr hann vi inte med de statistiska snöfallen medan vi var där, men vi räddades av de låga temperaturerna och vår äventyrslust. Det krävdes inte alltför mycket arbete med skidorna på ryggen, eller skinn under skidorna, innan det fanns gott om orörd puder.

En annan sak som skiljer Kanada från Europa är liftsystemen. De områden vi besökte har 3-7 liftar, vilket inte är ovanligt, och de flesta av dem är både gamla och långsamma. Kikar vi på skidområdena i Alperna är det närmast en kapprustning - vem bygger den snabbaste liften,vem har den största kapaciteten och vem har stolar med värme. Å andra sidan går liftarna i Kanada vanligtvis till en topp varifrån det finns en enorm terräng där man kan ge sig ut och leka i ett lavinsäkert och kontrollerat område. Antalet regelbundna och preparerade pister är få, men möjligheterna till kreativitet och äventyr är nästan oändliga - och det är precis vad vi kom till Kanada för. 

Vi flög från Kastrup via Frankfurt till Calgary, som ligger strax öster om Rocky Mountains och provinsen British Columbia, där de fyra destinationerna vi besökte ligger. Vi började vår roadtrip i hyrbil från slättlandet runt Calgary in i The Rockies, där vi först hade två dagars skidåkning i Fernie. Sedan åkte vi vidare till staden Nelson där vi hade två dagars skidåkning i Whitewater. Härifrån hade vi en otroligt snöig bilresa längs Highway 6, som slingrade sig längs snötäckta berg och förbi bergssjöar, vilket inkluderade en färjeöverfart, innan vi landade i Revelstoke för 3 dagars skidåkning. Det sista stoppet på vår roadtrip var Golden med skidorten Kicking Horse, där vi hade två dagars skidåkning innan vår resa avslutades på Calgarys flygplats.

En kort kommentar om road trip-formatet med flera destinationer och många timmars transport i bilen - Det är otroligt vackert och spännande! Den kanadensiska naturen är bara stor och våldsam. En stor del av tiden var det ett nöje att titta ut över naturen och se några enstaka hjortar och bergsgetter. Kulturellt var det också flera upplevelser där vi körde genom olika samhällen, allt från småstäder till gruvbyar, som var som hämtade ur en västernfilm, och mer sorgliga och förfallna RV/trailer parks. Det måste sägas att det naturligtvis också är ett tufft program att bara ha 2-3 nätter på samma plats och däremellan ha fulla skiddagar, följt av 2-4 timmars körning och det faktum att man aldrig riktigt får packa upp sitt bagage.

Fernie, med bara 7 stolliftar, är fördelat på 5 bowls (grytor) och erbjuder en otrolig mängd skidåkning, allt från högalpin brant och teknisk terräng till mer tyst och lugn skidåkning genom de öppna skogarna. Här fick vi snabbt vårt första smakprov på vad den kanadensiska snön har att erbjuda. Även om det hade gått flera dagar sedan det senaste snöfallet och all liftbaserad offpist verkade ha tagit slut, var snön fortfarande mjuk, fluffig och ett nöje att köra runt i. Den andra dagen fick vi uppleva den kanadensiska gästfriheten när vi hängde med två lokalbor som stolt visade upp sitt område och vad man kunde hitta om man bara var lite äventyrlig. Vi rörde oss utanför det markerade området och med skinn under skidorna fick vi flera åk i helt orörd snö efter korta uppstigningar på 25-35 minuter. Vi strålade som solar medan våra nya kanadensiska vänner log och sa "det här är en genomsnittlig dag, i bästa fall”. 

Whitewater, vid första anblicken skrämde området oss lite när vi närmade oss parkeringen. En gammal, långsam 3-stolslift och en puckelpist som kunde ha varit en fortsättning på parkeringen med snötäckta gigantiska pucklar. Lyckligtvis visade de sig vara roliga och mjuka att åka, vilket påminde om att åka berms på en mountainbike eller segla på öppet hav i en liten segelbåt. Skidområdet visade sig vara helt i vår smak. 3 bergssidor, 3 liftar, mycket begränsat antal preparerade pister, en fantastisk terräng och ett förvånansvärt stort område att leka på. Även den andra dagen hittade vi orörd puder genom att helt enkelt boota (dvs. gå i pjäxor med skidorna på ryggsäcken) upp för ett preparerat cat track. 

Revelstoke, stod i skarp kontrast till det närmast antikommersiella Whitewater. Sedan 2008, då Northland Properties tog över skidområdet, har visionen varit att bygga Nordamerikas största och bästa skidort. Med ett modernare liftsystem och Nordamerikas största fallhöjd på ca 1700 höjdmeter kan man få riktigt bra och långa åk, vilket vi testade på vår första resa då vi var bland de första som åkte från toppen och nästan helt till botten. Med 5-10 cm nysnö i backarna var det svårt att dölja leendet på läpparna. Även om det mer påminner om det vi känner igen från Alperna fanns det fortfarande gott om utrymme för lek och äventyr i området, där officiella vandringar eller traverser leder dig till säker men oförberedd terräng. Revelstoke är ett utmärkt ställe att prova på cat- eller heliskiing, med flera företag som erbjuder båda. Det var också här vi upplevde heliskiing, mer om det senare.

Kicking Horse, det sista stoppet på resan och den 8:e och 9:e skiddagen. Tröttheten började sätta in i gruppen, vi hade svårt att hitta snö som inte var uppkörd. Den stränga kylan bet i kinderna och gjorde att vi inte fick så många åk den första dagen. Lyckligtvis avslutade vi dagen med en fantastisk upplevelse då vi vandrade till Terminator Peak 2. Det var en spektakulär vandring till toppen och en fantastisk åktur nedför där vi på ett naturligt sätt kom tillbaka in i skidområdet.  

På den sista dagen kulminerar vår resa av en slump med Freeride World Tour, så vi tillbringade en del av förmiddagen med att se världens bästa friåkare tävla om poäng i världsmästerskapet - en fantastisk upplevelse att se live! Tyvärr innebar tävlingen att delar av området var avstängt, men som tur var fanns det fortfarande bra snö att hitta från Terminator Peak 2, innan vi slutligen slängde in skidorna i bilen för sista gången och styrde kosan mot Calgary.   

Eftersom vi hade börjat att bocka av punkter på vår ultimata bucket list var det ju bara naturligt att bocka av ytterligare en punkt, heliskiing. Vi utnyttjade Selkirk Tangiers i Revelstoke, som har ett område som är lika stort som 2/3 av Gotland till sitt förfogande i jakten på den bästa snön. Inledningsvis blev vi väl medvetna om att vi hade anlänt till Nordamerika med alla blanketter som skulle fyllas i och säkerhetsgenomgångar som skulle genomföras. Men allt detta glömdes snabbt bort när rotorbladen började rotera ovanför oss och vi flög över berg och dalar till dagens terräng, långt bort från civilisationen. Vi fick den bästa tänkbara dagen för vår resa, med lite snöfall natten innan och nästan blå himmel under hela skiddagen 

Med adrenalinet rusande genom blodet landar vi på toppen av den första av dagens fem nedfarter. Nedstigningen överträffar våra förväntningar med snö till någonstans mellan pjäxkanten och våra knän. Vi kunde göra långa körningar i helt ospårad snö i en lätt terräng med utsikt över en närliggande glaciär och det ständiga mullret från helikoptern som ekar i bergen. Dagen innehöll 5 åk, med möjlighet att köpa fler om tiden inte hade tagit slut, en lunch i det vackraste landskapet och fler pudersvängar än vi någonsin har gjort tidigare på en enda dag. Det var en helt fantastisk dag som vi aldrig kommer att glömma och om du är en äventyrlig skidåkare så är det definitivt värt att lägga till den här upplevelsen på din bucket list för skidåkning också. Men kom ihåg att ha lite extra utrymme budgeten. Vår helikopterdag var den billigaste produkten och kostade cirka 1 600 CAD, motsvarande 13 000 SEK. Därifrån kan du naturligtvis skala upp till mindre/privata grupper, fler dagar och mer lyx.

Skidresor.com bjöds in på denna resa av: DBP Adventures