Obertauern – den okända skidorten i Alperna

De flesta gästerna är tyskar eller lokala skidåkare. Det är inte mycket skandinaviska man hör på pisterna här i Obertauern. Vill man således åka skidor någonstans där det inte är fullpackat med skandinaver så kan Obertauern absolut rekommenderas.

När man frågar de lokala, som för övrigt är mycket trevliga och pratglada, om vad man ska uppleva på skidor i Obertauern, så säger de alla; Tauernrundan. Det är en skidtur runt om staden på blå och enstaka röda pister. Turen varar en hel skiddag inklusive lunchpaus, kisspauser och ett pitstop för en öl, ett glas Glühwein eller kanske den lokala Gamsmilch. Egentligen är det ett måste att man i alla fall en gång på resan testar en Gamsmilch som består av varm mjölk med rom i och det smakar så himla gott och kan bara köpas på toppen av Gamsleitenberget som ligger i 2357 meters höjd. Liften går ända till dörren och det är bara blå och lätta röda pister på väg ned. Vart var jag, ja just ja, tillbaka till Tauernrundan: 10,12 liftar tar dig runt till de ställen där det går uppåt på Tauernrundan, annars tar du hela rundan på skidorna.

Det är nämligen möjligt att ta sig hela vägen runt Obertauern på skidor, eftersom lokalbefolkning har byggt broar på flera ställen över vägarna. Turen är inte svår. Har man bara lite erfarenhet på skidor kan man med lätthet ta sig runt på Tauernrundan. Observera att det finns två Tauernrundor; en rosa och en grön. Den ena går medsols, den andra går motsols. Men det är svårt att rekommendera den ena framför den andra. De är lika bra.

Det var av en slump som jag upptäckte skylten ”snowbike” när jag satt i en skidlift på vägen runt den rosa Tauernrundan. Det är inte alla skiddestinationer som erbjuder snowbike, men eftersom Obertauern har en sann mästare i snowbike, är det perfekt att utöva denna form av vintersport just här. Hermann Kock heter mannen som driver en skidskola och vid sidan av det hyr ut snowbikes. Det är han som är mister Snowbike i Obertauern.

En snowbike liknar en cykel med skidor istället för hjul. Man har skidpjäxor på sig och på fötterna får man sedan två små skidor fastspända på vardera skidpjäxan. Det låter som en farlig cocktail att plötsligt styra fyra skidor, men det är inte alls särskilt svårt. I liften på vägen upp berättar Hermann Kock glatt om snowbikens förträfflighet. Han hinner också med att skryta om att han minsann är världsrekordinnehavare på att åka snowbike och efter en kort introduktion i 1800 meters höjd har det äntligen blivit dags att susa ned för pisten. Hermann först och jag efter. Snön yr kring öronen på oss. Det är helt fantastiskt roligt. Hermann berättar att vi vid ett tillfälle far ner för backen med 75 km/h! Det finns ett styre på snowbiken, men det använder man inte alls.

När man ska svänga så vrider man bara på huvudet en aning och så svänger snowbiken helt automatiskt. Det är verkligen lätt att lära sig åka snowbike. En tumregel säger att man kan lära de grundläggande teknikerna på under 10 minuter. Man bestämmer i stort sett själv tempot, går det plötsligt för snabbt så svänger man bara lite och så avtar farten. Snowbike är dessutom superbra träning för rygg och knän, eftersom man inte har samma belastning på kroppen som man har som skidåkare.

Har man sagt skidsemester i Österrike, så säger man också afterski, eller ”Après Ski” som det ju heter i Österrike. Inga andra skidorter har afterski som de har på skidorterna i Österrike. Här är det liv och glädje från ungefär klockan 15 på de flesta krogarna och så är det bra musik i högtalarna, öl i sejdlarna, kanske en liten rackare i ett litet shotsglas – som lätt blir till fler. Afterski varar oftast några timmar fram till kvällsmaten, men det finns ju alltid några som stannar kvar in på småtimmarna.

Obertauern har flera små bra afterski-ställen, men det är dock ett ställe som utmärker sig och tar ledningen; Lürzer Alm. Stället är känt för att vara ett av de mest populära afterski-ställena i Alperna. Här kommer 1 000 gäster dagligen för att uppleva och delta i den helt speciella afterskin. Här är det dans på borden – naturligtvis i pjäxorna – öl i överflöd, allsång och stämning i särklass. Stället kan inte beskrivas mer tydligt för det ska upplevas med egna ögon och öron.